Vi pustar en stund med en kopp chai i Neemträdets skugga bredvid rishögen med bomullsgrenar. Doften från trädet, vars löv, grenar, bark och fröer används medicinskt, framför allt mot hudsjukdomar, är ljuvlig. Det stora trädet ger en generös skugga. Koppen med chai, kokad på den enkla lerspisen utomhus, smakar gott efter promenaden och familjerna som arbetar på gården deltar och är nyfikna på vitingen som är på besök.
"Korna blänger konstant på den konstiga, vita uppenbarelsen. Kanske är det ett spöke?"
Hemfärden går över tre delstater, Rajastan, Haryana och Punjab, en liten sightseeing arrangerad av min fantastiskt trevliga värdfamilj. Vi stannar för middag och besöker Balwinders hus i Pilibanga och till sist ett besök på McDonalds i Bathinda där jag avnjöt indienkryddad vegetarisk burgare. Sedan var det dags att krypa till kojs och ännu en dag var till ända hos denna trevliga och gästfria familj.
Jag funderade en stund på Indien och dess utveckling. Under de tio år jag delvis har bott i detta myllrande, doftande, underbara land tycker jag mig ha sett hur landet utvecklats oerhört på alla plan. Hus byggs, företag etableras, medelklassen växer, den indiska turismen exploderar och förhoppningsvis kommer jordbruket att få en rejäl skjuts framåt vad gäller utveckling. Trots detta, och trots västvärldens påverkan och inflytande verkar folket behålla sin omtänksamma, hjälpsamma, gästfria och nyfikna attityd. Indien är ett land dit man ständigt vill återvända!