Ett måste på Kuba är att åka i de gamla amerikanska bilarna, det lär finnas 60-80 tusen kvar, som fortfarande rullar tack vare världen bästa bilmekaniker, det är ju så att handelsembargot från USA omöjliggör import av reservdelar så man får helt enkelt tillverka reservdelar själv alt. sätt in motorer från Ryssland eller Kina.

Vi åkte i en Buick från 1955, V8, 2,5 liter/mil, original automatlåda, helt makalöst. Styrningen skulle man nog inte vilja vara med om, det är naturligtvis ingen servo och för att kompensera styrningen kämpade chaffisen som ett djur, å andra sidan behövde han inte gå på gym.

Så lämnade vi Havanna för att bege oss söderut och första anhalten blev Grisbukten, platsen för den misslyckade USA-invasionen, inget märkvärdigt bara en vacker sandstrand med tillhörande hotell och ett museum som naturligtvis var stängt för renovering.

Vi tillbringade en natt i Cienfuegos en liten stad utan några speciella sevärdheter, boendet var ett sk. Casa Particular dvs. man bor "hemmahos" Det var väldigt mysigt och vi valde att också äta där i stället för att gå på restaurang och vi fick en mycket god 3-rättersmiddag.

Därefter tog vi oss till Trinidad på sydkusten och här åkte vi ytterligare tillbaka i tiden, en stad som en gång dominerades av sockerrörsbaronerna och en del palats står kvar omgivna av riktiga ruckel som man knappast kan förstå att det är en bostad. 

Naturligtvis gjorde vi ett besök på en cigarrfabrik där de anställde drygade ut den låga lönen med att ganska öppet sälja svart med får vi förmoda chefernas goda minne.

Ett besök på en låg och mellanstadieskola fick oss att undra hur man kunde bedriva vettig undervisning, det var en ljudnivå som var väldigt hög både, några klasser hade frukostrast medan andra hade lektion och elevernas ljudliga tjo och tjim i kombination med gatans larm, här var det inga 3-glasfönster, det var inga fönster alls, gjorde nästan ont i öronen, men det lär utbildas väldigt duktiga elever.

Vi besökte också Che Guevaras minnesplats i Santa Clara som var en central plats för revolutionen, här ligger också många av Fidels betydande revolutionskamrater begravda.

Sedan tog vi ånyo tidsmaskinen, denna gång långt fram i tiden och hamnade i Varadero en fin badort med en av världen finaste stränder, i alla fall enligt reklamen och ja, det är en fantastisk kilometerlång strand och ett turkosblått vatten som vi sällan sett maken till tidigare.

Här bodde vi i en Resort modell grande och man tror inte det är samma land som vi rest runt i, mat faciliteter, allt är annorlunda utom människorna som också här är väldigt vänliga, men om man vill se Kuba skall man inte resa hit, kunde vara vilken turistort som helst i världen, men om man gör det så glöm inte att åka en dag eller två till Havanna.