Att ta sig till Indien är mycket lättare än man tror. Det är bara att gå in på nätet och trycka på några knappar så är det gjort. Något som tog tid att göra var ansökan om e-visa där man skall svara på en massa frågor, även om sina föräldrars födelseort osv. Jag hade också väldiga problem att få till uppladdningen av foto och biljett- då är det bra med datakunniga barn. När du väl fått e-visa gäller det ett år.

Vistelsen på ayurvedavillage var ju nog i sig men utöver promenader i byn och på stranden gjorde vi två lite längre utflykter. En båttur ”backwater”i kanaler från Vembanad Lake. Det var djungellikt och magiskt med vackra lotusblommor och fåglar som kungsfiskare. Ett stopp där vi fick vara med och ta ner kokosnötter som vi drack och åt fruktköttet ur.

Sen var vi fyra stycken som hyrde chaufför en dag och åkte till Cochin och shoppade kryddor, schalar och klänningar. Det var en av ayurvedavillagets chaufförer som kunde engelska så vi fick en fin guidning och mycket information om vardagslivet i Indien. Vi såg också inspelning av ”Bollywood”film!

Själva vistelsen på ett ayurvedavillage kostar 10-15000 kr för två veckor inkl. mat och behandlingar. Flyget tillkommer och där kan du hitta biljetter mellan 3 och 10 tusen beroende på tid på dygnet och hur många mellanlandningar du orkar med. Jag fick rådet att åka med ett stort flygbolag – det blev Qatar och med mellanlandning i Doha kostade min biljett 7000 kr t.o.r. Enkel transfer på flygplatsen i Doha och väl framme i Cochin så blev jag hämtad på flygplatsen vilket kändes tryggt.

Mitt visum går ut i juni 2020. Kanske jag hinner med en till resa till detta underbara land!?