På dagarna gör vi utflykter, en vandring i teplantage tilltalar alla. Vi har turen att få se när teplockarna, som alltid är kvinnor, kommer med sina stora lass av teblad för att få dem vägda och inkassera lönen. Dag 2 tar vi lokalbussen upp till Keralas högst belägna stad, Munnar, där man även säljer yllemössor och tröjor. Här finns också ett thémuseum som ger en utmärkt bild av processen och där vi köper thé på en outlet till bra priser. I närheten ligger The Dare Project, skolan som utbildar théplockarnas dysfunktionella barn och lär dem ett hantverk. De allra vackraste batikfärgade sidentyger, scarves, med mera samt papper tillverkat av växter, textilrester och till och med elefantbajs finns där att köpa. Dessutom hembakta bakelser! Vi är djupt imponerade av vad dessa barn kan åstadkomma med rätt handledning. De som denna dag valde att åka upp till Keralas högsta utsiktspunkt, Top Station på 1700m höjd, missade förstås detta, men lär ha haft hisnande vyer istället och är helnöjda.

Två dagar i dessa trakter får räcka, så vi reser mot kusten igen, till Fort Cochin. Detta är den gamla delen av storstaden Kochi, en mycket trivsam liten stadsdel med små gränder och portugisiska hus ända från 1600-talet. Flera är upprustade till hotell och homestays, och vi bor i ett av dem, Ballard Bungalows, med rymliga rum och jättesängar som man behöver pall för att ta sig upp i. Före frukost går vi en tur längs den fina strandpromenaden, fotar de berömda kinesiska fiskenäten och beblandar oss med de lokala motionärerna. Med tuktuk gör vi sedan en tur för att besöka kryddkvarteren, konstgallerier, ett hinduiskt tempel, den sista judiska synagogan, basilikan och inte minst intressant tvätteriet, där sjukhusen och hotellen får sina lakan handtvättade och handstrukna. Strykjärnen väger 7 kg och värms med glödande kol! 

I Fort Cochin vimlar det av spännande affärer och caféer, så när jag visat mina smultronställen får var och en strosa runt på egen hand.

Några väljer att ta färjan över till Ernakulam och besöka världens största sidenvaruhus som har mycket att erbjuda förutom sidenprodukter. På kvällarna sammanstrålar vi på någon av de många trevliga restaurangerna. Min favorit de senaste åren har blivit Fort House, ett vackert ställe vid havet, upplyst av gamla fiskarlyktor och med en efterrätt som är svår att överträffa: spicy figs with icecream. Innan vi lämnar Fort Cochin måste vi också uppleva Kathakali, en traditionell dans, typisk för Kerala och utförd av män kostymerade och sminkade till typfigurer med symbolisk innebörd. Jag får ge lite förhandsinformation för att man ska förstå något av vad som händer på scenen, för det liknar inget man någonsin sett förut.

Hemresedags och vi tar tåget tillbaka till Trivandrum. Tåg måste man pröva och det är både bekvämt, snabbt och billigt, bara lite trixigt att hitta rätt vagn. Vi har bokat AC chairs i andra klass där vi sitter i ”flygfåtöljer” och blir serverade kaffe, thé och kryddstarka snacks av tågförsäljarna.

Tillbaka i Kovalam är det roligt att packa upp alla inköp och komma till ro på hotellet. Många passar nu på att ta avslappnande massage av ayurvedaterapeuterna på hotellet, kanske få fotvård och ansiktsbehandlingar och beställa skräddarsytt. Sol och bad har vi längtat efter, och många har klokt nog flera veckor kvar på sin resa för att utforska Kovalam där det också finns massor att se och göra.

Rundresan jag beskrev gick på cirka 4000kr då man delar på transportkostnaderna. Lunch på resorna mellan orterna och boende i åtta nätter är då inräknade, på Rosegarden’s även middagarna. Billigt, eller hur?

Jag skriver idag den 5 juli, mitt i coronapandemin. Kerala är den delstat som klarat sig bäst i Indien med färre dödsfall än Sverige trots en befolkning på 37 miljoner. Ändå är det tveksamt om man kommer att kunna resa runt det närmaste året. Men själv hoppas jag på att som vanligt kunna åka till Kovalam i oktober.