På väg till Jordanien övernattade vi på en kibbutz. Där fanns gott om mygg!

Resan gick över bergen till Jordanien. Jerico såg vi på avstånd och när vi skulle passera Jordanfloden sade guiden att han skulle säga till någon minut innan och att vi inte fick blinka för då skulle vi missa den. Och det stämde bra det var bara en liten rännil.

När vi anlände till Amman åt vi lunch på en inhemsk restaurang. Helt fantastisk mat.

Vi gjorde ett besök på den vackert turkosa Kung Abdullah moskén som rymmer upp till 7000 människor. Kvinnorna fick låna en kappa med huva för att få komma in. 

Nästa dag går resan till det jag sett fram emot mest. Besöka den antika staden Petra. Helt fantastiskt när man kommer fram och ser det uthuggna templet som man ser på alla bilder från staden. Där vandrade vi omkring några timmar innan det blev dags för hotellet. Där fanns turkiskt bad och det måste naturligtvis besökas. Kostade då, för 10 år sedan, cirka 130 SEK. Vi placerades i ett ångbad och där skulle vi sitta tills någon kom och hämtade oss. Efter ett tag blev det för varmt så vi behövde lite svalka. Öppnar dörren och ska smita ut en stund och där står en naken norrman. Undrar vem som blev mest överraskad. Han hade inte väntat sig att få se två kvinnor i bikinitrosor på andra sidan.

Nästa dag går turen Wadi Rum. Vaknar tidigt med världens magknip och tillbringar de närmaste timmarna på toa. Mina tankar snurrar. Jag kan inte åka med en buss utan toa och sedan jeeptur ut i öknen och kamelritt. Kan jag stanna till i morgon. Försöka ta mig till Amman och hitta ett flyg hem. Måste jag så fixar det sig. Hittar guiden i frukostrestaurangen och berättar om mina besvär. Misstänker starkt att mina besvär kom sig av ”Laboratoriedesserten”. Vacker men mindre god.

Lugn bara lugn, säger han. Sitt ner och vänta några minuter så kommer jag tillbaka. Och han kommer med ett egyptiskt ”dynamitpiller"

Han säger också att vi vill inte veta vad det innehåller med det hjälper. Och det hjälpte. Efter en kvart dricker jag te och börjar så smått tacka egyptierna för sina medicinska kunskaper. Efter en timma hade jag kunnat falla på knä, kyssa marken och anropa faraoner och farmaceuter av tacksamhet. Wadi Rum nästa.

Efter ca en timmas färd i sanden kom vi fram till en beduinby där vi skulle få rida kamel. Jag stod och funderade en stund om jag tordes med tanke på morgonens äventyr. Då sticker Ewa fram huvudet ”Visst ska du rida. Vi håller på dig allihop. Händer det en olycka så skyll på kamelen”. Utsikten från kamelen var, förutom sand, en lärare från Linköping och en norrman. Vi såg några karavaner glida förbi. Dock på så långt avstånd så dom såg ut som små minifigurer.

Nästa dag väntar flyg, övernattning på Arlanda och tåget hem. Den här resan har också delat med sig av många minnen och många roliga stunder med medresenärerna.