Det tar allt emellan 5-10 timmar att ta sig dit och vägen går uppför bergskammen som omsluter Kathmandudalen på svindlande höjder och sedan nerför, utmed floder, förbi stora fabriker som tillverkar tegel, genom små byar och samhällen. Ofta skumpigt med intensiv trafik, ibland med stup på ena sidan och berg på den andra och åker man buss tvingas man lyssna på högljudd nepalesisk schlagermusik i spruckna högtalare. Ofta blir det en lunchpaus i det lilla samhället Balephi där man kan välja på en dagens lunchrätt, Dal Bath, som består av ris med linsgryta och olika grönsaksröror. Sedan tar den stora prövningen vid, en slingrig, smal, gropig vägliknande sak med stup ner mot floden på ena sidan och berg på andra. Ibland får man ta sats genom små vattenfall, andra gånger sätter sig bussen fast i leran och passagerarna klättrar ut och knuffar loss den innan färden fortsätter. Väl framme väntar en välkomstkommitté av bybor och skolpersonal och övernattningen sker 

i ett enkelt rum på stenhårda sängar. Framåt kvällen blir man förplägnad ännu en Dal Bath och även en iskall Tuborg eller hembryggt risvin om så önskas. Rummet vi delar ligger uppe på ett av byns hus där utsikten över den fantastiskt vackert belägna bergsbyn, med den brusande floden nedanför, är betagande. På bergssluttningarna som omger byn glittrar det som stjärnor av de små gårdarnas belysning i natten. Den stora terassen utanför rummet inbjuder till umgänge under kvällstimmarna med antingen medföljande vänner eller någon av ortsbefolkningen som behärskar lite engelska. 

Morgonen efter blir det givetvis ett trevligt skolbesök, tillsammans med tolk, där barnen bjuder på fantastisk underhållning, med traditionella danser och tal, följt av besök i klassrummen och diskussioner om fortsatta hjälpinsatser. Därefter följer utvärdering av de insatser vi har gjort under året. 

Efter en natts sömn intar vi frukost på ett av de två matställen som finns i byn. Kaffe finns inte att uppbringa så det blir sött te och grönkokt ägg, alternativt torra kringlor. En morgon försökte jag, på en blandning av fragmentarisk nepali och engelska, förklara att jag gärna ville ha ett stekt ägg. Damen som driver serveringen tittade konstigt på mig och serverade mig sedan ett grönkokt ägg som hon stekt lätt i en panna över den öppna elden. 

Efter tillbakafärd till Kathmandu medelst skumpiga vägar är det dags för semester och då är Pokhara, 20 mil västerut från Kathmandu, det givna valet.

Staden ligger vackert belägen vid fem insjöar just vid foten av Annapurnamassivet. Med sitt eget mikroklimat, belägen på bara 900 meters höjd, är regnen lite mer utspridda över året och naturen prunkar alltid med grönska och ett överflöd av blommor. Nere vid Lake side utmed Fewasjön finns många hotell och guesthouse och inte minst restauranger som serverar utsökt mat. Ibland är det skönt att slippa äta Dal Bath. I Pokhara finns outtömliga möjligheter till shopping och utflykter till sevärdheter i den vackra dalen. Det finns möjlighet att flyga helikopter, ta båtturer på sjön, besöka kulturellt intressanta platser, såsom buddhistiska World Peace Pagoda eller munkkloster uppe bland bergen. Kanske trekka över en eller ett par dagar, ta en buss in till staden, besöka Farmers market eller varför inte bara sitta med en öl eller en juice och beskåda de vackra, färgglada båtarna som glider runt på den jadegröna Fewasjön. Nepal är väl värt ett besök och man känner sig alltid trygg där. Nepaleserna är vänliga och hjälpsamma och även om det ofta kan vara en strapatsrik resa så är man i goda händer. Nepaleserna behandlar sina gäster som gudar och man behöver aldrig vara hungrig, såvida man håller tillgodo med deras nationalrätt Dal Bath. Den exotiska miljön, de vänliga människorna och det vackra landskapet gör Nepal till en unik upplevelse.